 |
             |
|||
 |
| |||
 .jpg) 
En utav de rappare som har synts mest i Sverige den senaste tiden är Tank Marwin. Han har under de senaste åren hunnit släppa tre skivor där en utav till och med har hunnit bli bootleggad i Ryssland. Med dessa tre skivor i ryggen är han en utav de svenska rappare som varit mest aktiva den senaste tiden. Numera bor han i Stockholm tillsammans med producenten Skitzophrenic. Denna producent har genom åren hunnit medverka på en rad olika mixtapes och samlingar. Han har gjort låtar till artister som Bucc, Mazy, Emil Brikha och Fronda. Strax efter att de träffades första gången så bestämde de sig för att bilda gruppen Perfect Combination tillsammans. För att gruppen skulle vara komplett bestämde dig sig även för att ta med rapparen Orphic som vid det här laget är lite av en veteran i gamet. Han har sedan en tid tillbaka fungerat som back up till Tank Marwin på scenen och han har gästat på några av Tank´s albumspår. För ett tag sen fick jag hem en skiva som hette ”Conquer”. Detta var första gången jag hörde hur det lät när dessa människor suttit i studion tillsammans. Efter att jag recenserat skivan och gett den höga betyg bestämde jag mig för att göra en intervju med medlemmarna i gruppen Perfect Combination, som för övrigt beskriver sig själva som tre långa, mörkhåriga pizza ätande hip hop-fantaster… Varför fick skivan just titeln ”Conquer”? Tank Marwin: Vi vill ta över, om det så är hela scenen, din cd-spelare eller musikmappen på datorn. På något sätt ska vi ta över. Skitzophrenic: Vi ville ha en titel som förklarar hela planen och vårat mål med skivan i ett enda kraftigt ord. Sen om vi lyckas eller inte är väl annan femma… Hur skulle ni själva vilja beskriva soundet på ”Conquer”? Skitzophrenic: Skivan har ju funnits i tre versioner innan den blev som den är nu. Första versionen var väldigt deppig, mörk och hade tydliga spår av frustration. Jag var sjukskriven för stress, trött på en massa folk, och nere i en personlig svacka när jag började knåpa ihop beatsen. Resultatet blev ”The Island” och resten av låtarna blev i samma stuk som speglade hur jag mådde just då. Men flera låtar har bytts ut mot gladare låtar i takt med att jag kom ur svackan. Tank Marwin: Vad resultatet blev när vi hade slutfört arbetet på skivan är ju en mix av allt från deppigt, argt, aggressivt, hotfullt, insiktsfullt, självreflekterande, iakttagande och kaxigt. Det finns så många olika moods på ”Conquer” och den skildrar ju olika etapper och perioder som vi gick igenom under tiden vi gjorde plattan. Det enda som saknas är nog ödmjukhet. Har publiken och medias reaktioner på skivan stämt överens med det ni ville få fram då ni släppte den? Tank Marwin: Folk som har köpt den och som har kontaktat oss i efterhand har nästan uteslutande gillat den och det är skönt. Media har vi inte direkt fått någon respons av. Det är svårt när gruppens namn fortfarande är okänt för många plus att vi nu släpper en skiva med ett sånt här lågbudget-konvolut. Fler folk, media och hip-hoplyssnare borde ta en titt på plattan, det förtjänar den. När man lyssnar på låtarna så märker man att Orphic inte alls har en lika framträdande roll som Tank Marwin i låtarna. Vad beror detta på? Skitzophrenic: Helt enkelt för att Perfect Combination från början bara var jag och Tank. Mer än halva skivan var klar när Orphic blev medlem. Vissa låtar fick göras om för att få in Orphic, andra lät vi vara för att låtarna bara skulle förstöras om man tog bort verser och la dit Orphic. Men Orphic kommer att ha en mer framträdande roll i framtida projekt. Tank Marwin: Många på internet påstår att jag låter som B-Real, så Orphic får vara Sen Dog på ”Conquer”. När jag och Skitzo skulle uppträda i Nyköping hakade Orphic på som vanligt. Vid det laget hade han backat upp mig på mina spelningar ett bra tag. Spelningen gick grymt och vi alla kände att kemin var perfekt. Det var nog då vi främst beslutade oss för att fråga om Orphic ville vara en del av gruppen. Orphic: Som sagt, från början var jag inte med i gruppen. Jag hade till och med lagt rappen på hyllan sedan ett tag tillbaka. Från började skulle jag vara med som på skivan. När Tank och Skitzo frågade om jag ville gå med i gruppen så ville jag själv ha en ganska tillbakadragen roll, dels för att jag befann mig i en inspirationssvacka men också för att skivan var mer eller mindre klar. Skitzophrenic: Men det ska det bli ändring på, jag vill att Orphic ska fram mer, det är ingen som är eller kommer att vara frontfigur, alla i gruppen är lika viktiga. Hur kommer det sig att just ni bestämde er för att bilda en grupp tillsammans? Skitzophrenic: Idén kom fram då jag var hemma sjukskriven och väldigt uttråkad och jag tänkte: ”Fan varför gör jag inte en skiva?”. Samma dag skickade Mazy en låt som hon ville att jag skulle lägga cuts på. Tank gästade på den låten och det var första gången jag hörde honom. Jag gillade det jag hörde och beslöt mig för att kontakta honom. Vi snackade om att göra en låt och vi blev så nöjda med resultatet så vi fortsatte göra låtar till ett projekt som först skulle bli netplay. Men som sen blev EP, som sedan blev ett minialbum och som långt senare blev ”Conquer”. Tank Marwin: Värt att notera är att låten som Skitzo hörde var ”Hooligan Rap” från Dugguds platta. Som jag berättade tidigare togs Orphic in i gruppen som då fick namnet ”Perfect Combination”. Jag kommer ihåg hur jäkla svårt vi hade att välja namn. Allt vi valde blev nått med antingen ninja, karate eller nått annat pubertalt och urspårat. Skitzophrenic: Ultimate Ninja crew!!! Tank Marwin: Jag tycker att Perfect Combination har en ren och cool klang. Det är inte som att vi heter Vändstekta hälleflundror eller något i den stilen som verkar vara poppis nu, Vi är inte alls inne på den svängen och vi är alla uppväxta under en riktig guldålder för hip-hopen. Då var namnen på grupper ofta rätt seriösa och vi som grupp är seriösa med vår musik. I alla fall så ville vi väl ha något namn som låter lagom hip-hop och som är moget nog. Skitzophrenic: Men sen så har vi snabbt blivit jäkligt bra vänner. Jag bor ihop med Tank för tillfället i jakt på egen bostad, och vi umgås alla ofta och inte bara när vi gör musik. Vi delar samma intressen så som musik, tv-spel, asiatiska prylar och hel del annat. Fan, ibland känns det seriöst som vi är trillingar. Och vi har jäkligt kul som grupp med, typ hetsar varandra till saker på klubbar efter spelningar. Som att se vem som kan störa flest hånglande personer genom att vara närgången, se vem som får mest fjortisgroupies efter sig osv. Barnsligt? Javisst, men vem fan har sagt att jag vill bli vuxen. Tempot och stilarna i låtarna skiftar en del på plattan. Vilka utav dessa låtar tycker ni kännetecknar Perfect Combination bäst? Tank Marwin: Vi vill inte vara en statisk grupp och vi vill inte heller hamna i en speciell hip-hopkategori. Jag älskar att testa olika saker, stilar och sätt att rappa på. Jag kan göra något djupt ena dagen för att nästa dag göra något annat som är helt thugged out. Allt beror på humöret. Jag tycker inte att det finns en enda, eller några enskilda låtar som kännetecknar oss speciellt. Hela skivan kännetecknar oss då vi gjorde skivan och det är spår av vilka vi var just under den perioden. Perfect Combination är en dynamisk grupp. Våran netplay vi jobbar med nu låter väldigt annorlunda från ”Conquer”, tycker jag i alla fall. Kommer denna netplay likna det vi nu har fått höra på ”Conquer”? Skitzophrenic: Netplayen kommer inte att likna materialet som vi har släppt nu. Det släpper är en mer lekfull sida från oss och den är inte lika allvarlig som ”Conquer”. Jag ser netplayen som en slags hyllning till låtarna vi växte upp med och lyssnade på i våra yngre dagar. Tank Marwin: Textmässigt är netplayen mer riktad. Det finns några dissar till lite blandade personer i några av låtarna. Inget som kommer att starta något krig eller som kommer att bli: ”Ohhh wow, han dissar sönder honom” osv. Bara lite ventilering från min sida. Annars är netplayen nog mer kommersiell, ett renare sound där rap stilen är mer mainstream. Orphic: Netplay är ett väldigt fritt format och man kan göra lite vad man vill, när man spelar in en skiva så har man ju alltid helheten i åtanke. Kommer vi även där att få höra tillsammans med några gäster som ni kan avslöja redan nu? Skitzophrenic: Bucc och Mc Justice. Hur fick ni med en artist som K-Skills på en hemmabränd, oberoende svensk hip hop-platta? Tank Marwin: Jag lärde känna K-Skills genom Jah Rhythm förra sommaren. Vi började hänga och han hjälpte mig att promota ”Tank You”. Vi knatade runt på söder och snackade med folk i parker, satte upp planscher, grillade och drack bärs. K-Skills var även med och uppträdde med mig, Orphic, Mufakka och Jah Rhythm på min releasefest för ”Tank You”. Vi skulle ha spelat in mer var det tänkt men det blev tyvärr inte så. Alla medlemmar i gruppen har ju släppt låtar på annat håll tidigare. Vad är det som skiljer era gamla sologrejer mot det nya som ni nu har släppt tillsammans? Skitzophrenic: Personligen så känner jag att mina beats nu känns mer mogna och genomarbetade, både tekniskt och musikaliskt. Det känns äntligen som att jag har hittat ett produktionssätt som känns som Skitzophrenic och som jag trivs med. Jag har vågat experimentera med stilar som jag aldrig trodde att jag skulle producera. ”Conquer” är det första projektet som känns som min skiva. Förut har jag bara gästproducerat åt folk här och där och medverkat på mixtapes. Orphic: I mitt fall är det mycket som skiljer. Det mest uppenbara är att jag har börjat skriva på engelska igen vilket jag inte gjort på en seriös nivå sedan 5-6 år tillbaka. Jag har gjort en massa utsvävningar tidigare och fastnade i lekfull snabb svenskspråkig bounce ett bra tag. Jag vet inte riktig varför men det var roligt livematerial och man kunde skriva om lite vad som helst. Nu gör jag musik som jag själv vill lyssna på. Lyssnar man på ”Conquer” så är det nog ganska svårt att tro att det är samma person som körde på de låtar jag skrev förr. Tank Marwin: Jag känner att jag växer med varje grej jag gör. Man utvecklas ju hela tiden. Hittar nya sätt, ser förbi gamla och testar något nytt. Går tillbaka till något gammalt igen, blandar det med det nya man hittade förra gången osv. Om man jämför ”Tank You” med ”Conquer” tycker jag att det är en ganska stor skillnad. ”Tank You” känns renare, mer polerad och snällare på många sätt än vad ”Conquer” gör. ”Tank You” var ett stort nyfiket och ambitiöst steg för mig, något som fick mig att höras av många fler, samtidigt som jag var omgiven av många polare på den plattan. Texterna på ”Conquer” är från en säkrare och mer erfaren Tank, en reaktion och en naturlig följd av livet efter ”Tank You”. Det är mer tillbaka till det skitiga som jag höll på med för flera år sen. Allt man gör grundas ju på en massa erfarenheter och upplevelser. ”Tank You” är fortfarande en grym skiva för övrigt. Tog era solokarriärer slut i samband med att Perfect Combination kom till? Tank Marwin: Verkligen inte. Jag tror att det i längden kommer öppna upp för mer och jäkligt spännande grejer. Jag vet inte hur det kommer att bli med soloskivor osv. för min del. Folk är ju dåliga på att köpa grejer som alla vet. Jag kommer att ha en jäkla massa ledig tid i sommar och jag tvivlar på att resterande lodare i Perfect Combination kommer att orka hänga med i mitt tempo så jag kan nästan garantera ett gäng låtar som släpps på hemsidan, eller kanske genom någon netplay på någon site. Kommer säkert även bli en del gästspel på olika mixtapes. Annars är jag inte särskilt sugen på att släppa en soloskiva i år. Kanske nästa år eller mot vintern. Vi får se. Skitzophrenic: Jag har under flera år planerat att göra något i soloväg men det har alltid blivit kaos eller så har jag tappat motivationen och så har projektet lagts ned. Men nu efter ”Conquer” känner jag mig både redo och mogen att sätta igång på nytt och den här gången verkligen göra klart det. Just nu är skivan under planeringsstadiet och jag har börjat kolla runt med rappare om de är intresserade av att medverka. Annars försöker jag hinna med att producera vänner som jag tror på, som borde få mer uppmärksamhet än vad dom fått, typ Mc Justice. Orphic: Jag har inte haft någon "solokarriär" sedan början av nittiotalet. Jag behöver någon som stressar mig och sätter upp en deadline för att få någonting gjort. Men det är inte omöjligt att jag gör någonting i framtiden men just nu så är det ganska avlägset. I dagsläget så är det väl bara ett eller annat gästinhopp planerat. Skitzophrenic: Haha ja, jag måste dra fram bältet och snärta i luften och vråla med mitt avgrundsvrål för att Orphic ska lägga ifrån sig handkontrollen till tv-spelet han fastnat i och börja skriva. Några av låtarna på skivan heter ”In gods name” och ”The passion of antichrist”. Finns även en låt som ni har döpt till ”Letters from hell”. Några av dessa titlar skiljer ju sig en del från varandra. Är det på grund av att ni i bandet har olika värderingar om just dessa ämnen? Tank Marwin: Lyssnar man noga på texterna märker man att dessa titlar egentligen inte har särskilt mycket med religion att göra. Vi är alla ateister och jag är på väg att gå ut ur svenska kyrkan, måste bara få det gjort. Jag är hemskt dålig med administrativa saker. ”In gods name” handlar om hur folk, trots i vårat sekulariserade samhälle skyller på gud vid olika saker. Gud är världens bästa bortförklaring och samtidigt världens bästa och samtidigt sämsta argument för helt galna handlingar. Hela gud grejen är ju så sjukt lös att det inte finns. Justice och jag går väl ut rätt globalt på den låten. Justice snackar ofta om de politiska förhållandena i sitt hemland, USA där religion, som i det här fallet har ett starkare grepp om folk än i Sverige. Jag försöker istället behandla lite mer lokala grejer. Om det är Knutby pastorn eller andra sektledare, folk som är fega nog att inte ta tag i sina egna liv eller whatever så är det alltid människor som jag förknippar med felaktigt användande av religion. Hells användande i ”I letters from hell” är helvetet på jorden. Och vad kan vara ett värre helvete än ett krig? Att se sina bästa polare sprängas i köttklumpar, att tortera, skjuta och våldta folk för att man har förvridits av kriget och såna grejer. Det är helvetet på jorden och det finns inget religiöst i det. Sen låter ”Letters from hell” jäkligt ballt. ”Passion of anti-christ” är bara en skitzo ego-grej… Skitzophrenic: ”In gods name” är sån låt jag hade spelat in om jag hade rappat, helt klart. Det är en sån låt som alltid är aktuell. Hela låten speglar precis vad jag tycker, och med risk för att bli öppet stenad på Sergels torg med Orgel tantens musik spelandes i bakgrunden så ska jag nog vara tyst nu och inte vidareutveckla det. Tank Marwin: Så… Skitzophrenic: Eller nej, jag vill inte vara tyst. Jag är bara sjukt trött på allt som görs i religionens namn och att folk kommer undan med det. Runar gapar om att muslimernas Mohammed var pedofil. Men kollar man upp kristendomens, katolska kyrkans lära och närliggande religioner så hittar vi både stening av homosexuella, kvinnor som bränns på bål och annat skit som enkelt viftas bort med ”det var så förr, samhället har utvecklats”. Samtidigt som man hipp som happ kan ta ”gamla grejer” och börja gapa om ”bibeln säger så!”. Man får fan ta hela paketet eller inte alls. Man kan inte plocka ut här och där så fort det känns bra att göra det för att rädda sitt eget skinn. Kärlek till gud? Ääh, det hum bug, båg, lögn och förbannad dikt. Allt handlar om rädsla för att dö och för att det ska finnas en gud som straffar dig för att du spillt din säd fem gånger i veckan och blivit kåt på din brors flickvän. Antar att ni lägger stor vikt på texterna när ni gör eran musik? Tank Marwin: Jag är inte den som sitter och filar på texter jätte länge, så tidsmässigt är det bara jag liksom. Det som kommer ut naturligt är det som hamnar på låtarna. Jag tänker inte spendera två timmar för att komma på flerstaviga rim och över avancerade punchlines bara för sakens skull. När låtarna handlar om något vettigt, som t.ex. ”The Island” eller ”Stray” så är det också från hjärtat. Det som poppar upp och hamnar på pappret direkt brukar i mitt fall oftast hamna på låtarna. Men det är självklart att texter är viktigt, oavsett om man säger något med budskap eller något smart och klurigt. Bra texter ger ett större djup och gör hela saken mer intressant. Orphic: Jag kan sitta och arbeta med en text i en vecka eller en timme, det är bara en fråga om inspiration. Det kan hända att jag fastnat lite i det här med flerstaviga rim och lägger lite för mycket energi på det men så länge resultatet blir bra kommer jag inte att ändra på det. ”Passion of anti-christ” är ju helt klart en låt som visar upp Skitzos färdigheter som DJ och turntablist. Är låtar som denna något som även ni har saknat inom svensk hip hop tidigare - har DJ´s fått för lite plats inom svensk hip hop idag fram tills nu? Skitzo: Jag har saknat turntablists, överhuvudtaget scratch och cuts i framförallt svenska låtar,. Det är lite tråkigt. Men samtidigt måste jag erkänna att jag många gånger funderat på att sluta stå bakom skivspelarna och satsa enbart på att producera. Dels för att jag börjat tröttna och inte lägger ner lika mycket tid på det som förut, och dels för att arrangörer verka skita i dj´n/ turntablistens roll i gruppen. Nio gånger av tio så får man utrustning där nålen hoppar om någon tutar med en bil 2 km bort. I samma utrustning brukar det även ingå en crossfader som man måste sparka på för att flytta. Visst, jag kan ta med egen utrustning. Men att bära ett stort jävla paket på två skivspelare, en mixer och skivor för att spela 30 min som spelningar oftast är på och sen behöva tänka på om dom ligger säkert där dom ligger resten av kvällen, är inget jag orkar med. Om jag nu slutar med DJ´andet, så kommer jag antagligen fortsätta med att stå som en back up på scenen och hjälpa till i stället. Låtar som ”Better than you”, ”Shake your butt” och ”Do the math” är ju låtar som garanterat skulle kunna funka liv för er. Var detta tanken med låtarna från början? Skitzophrenic: Det är faktiskt några av våra favoritlåtar när vi kör live och vi lyckas alltid få igång publiken med dom. Tank Marwin: Vi körde både ”Better than you” och ”Do the math” på våran första spelning tillsammans och det var riktigt grymt! Jag är fortfarande lite skraj för att köra ”Shake your butt” för att min kondis just nu är så jävla dålig. Jag röker också mycket mer nu och har gått upp nio kilo på pizza och skräpmat typ. Men vi ska försöka spela basket och jobba bort fettet nu under våren och sommaren. Låtarna ifråga är väl lite gjorda för att funka live. Vi ville göra svängiga och fartfyllda låtar. Annars tycker jag inte att vi brukar ha någon bakomliggande secret agenda. Vi går mest på känsla och det som poppar upp. Skitzo är ju alltid number one då hans beats i stort bestämmer typen av låt vi gör. Är det Skitzo som styr arbetet i studion med andra ord? Skitzophrenic: Självklart, med hjärnhand, piska och vaselin! Nej, vi styr nog lika mycket allihopa. Alla har något att säga till om. Men då vi oftast har egna idéer brukar det inte vara några problem eller konflikter. Tror ni att skivan skulle ha låtit annorlunda om det ni skulle släppt det genom ett bolag? Tank Marwin: Vi gjorde skivan som den är och ville släppa den så. Vi hade aldrig tankar på att anpassa oss efter någon annan, det här var bästa sättet att få ut den på. Hade någon nappat så hade dom fått släppa skivan som den är, men vi gjorde aldrig några större försök att få någon annan att släppa den. Efter tidigare erfarenheter kände vi att den egna vägen var bäst lämpad för den här skivan. Skitzophrenic: ”Conquer” betyder mycket för mig. Det var detta projekt som fick mig att känna att jag äntligen hittat en grupp jag trivs med och som jag en gång skull är delaktig i tillräckligt mycket för att känna att jag gör någon nytta. Det var ju även denna skiva och gruppen som fick mig att ta steget ut att lämna min hemstad Jönköping för att då flytta upp till Stockholm. Ville inte riskera att ännu en grupp dog ut på grund av distansarbete. Kommer någon gång får höra låtar på svenska från Perfect Combination? Tank Marwin: Den chansen är extremt minimal. Vi kanske skulle kunna spela in något om alla skulle få någon slags psykos. Men som det ser ut i dagsläget är det inte något som kommer att hända. Jag får ofta höra från folk att dom vill höra mig på svenska osv. Fast jag kommer nog inte ge efter. Det finns en bortglömd mini disc från 97-98 då jag kör på svenska. Fast det hör till historien nu - min personliga historia… Orphic: Rap på svenska är ett avslutat kapitel för min del. Det var roligt, men det var ingenting som jag kände att jag ville fortsätta med. Det är väl inte helt omöjligt att jag gör ett inhopp någonstans med en vers på svenska i framtiden. Om det skulle hända så skulle det vara mer som en rolig grej. Skitzophrenic: Jag hoppas vi inte kommer att köra på svenska i framtiden. Jag har riktigt svårt för svensk hip hop just nu, och det är inte mycket som imponerar mig längre. Tror ni att erat material skulle bli mottaget annorlunda om ni körde på svenska? Orphic: Vi skulle antagligen förlora vissa lyssnare men samtidigt få många nya. Personligen lyssnar jag bara på engelskspråkig rap men det finns säkert en väldigt stor skara i Sverige som gör motsatsen. Så kortsiktigt skulle vi kanske ha lättare för att få ut musiken men i det långa loppet är det synd att begränsa sig till den svenska marknaden. Finns det några planer på att få ut eran musik även i utlandet efter detta? Tank Marwin: Det fanns planer på att få ut ”Conquer” i utlandet vid ett senare tillfälle. Men på grund av att folk är långsamma och att man ibland får bristande kontroll så kände vi att vi ville få ut skivan innan den började kännas gammal. Vi valde att gå hela vägen ut och sköta det helt själva. Lågbudget och lågpris - grym musik! Det blev som det blev och jag är nöjd. Sverige får funka nu. Men jag vill verkligen nå ut över gränserna, man vill ju bli störst i världen... Fotnot: En recension av skivan ”Conquer” finns här>> |
||||
 |
||||
