 |
             |
|||
 |
| |||
  
Tidigare i veckan så gick Andreas Broadcaster D Melin ut med ett brev här på sidan där han berättade om sina nya planer med skivbolaget Pay Per Bag Records. Ett bolag som enligt han själv kommer startas med hjälp av ett helt nytt koncept. När han nu äntligen valde att gå ut med denna nyhet, så verkar det som han har lämnat allt jobb med Streetzone Records, och även Jakten Records bakom sig. Dessa bolag som han en gång startade för att då sätta artisterna i fokus, och då även tänka på deras musik i första hand. Något som många andra stora bolag har misslyckats med under åren som gått Men vad hände? Efter att Streetzone Records släppt material med några av landets mest lovande artister och en rad olika samlingar, så startades nya bolaget Jakten Records av samma människor. Där dom bla. gav ut det hyllade album Planet Euthanasia med gruppen The Narcissists, som även fick stor uppmärksamget ute i Europa. Steetzone Records fortsatte att ge ut samlingar och olika album, men efter ett tag så började dessa bolag få en slags negativ stämpel på sig. Många fick nu misstroende för dessa skivbolag. En del sa att dom hela tiden sköt upp sina releaser, andra artister och grupper sa att dom inte hade fått några pengar för sitt arbete, och att bolagen inte tog hand om sina artister helt enkelt. Var kom denna negativa stämpel ifrån helt plötsligt, hur började allt, och var tog allt det hopp om att sätta artisterna och deras musik i första hand vägen? I en exklusiv intervju så berättar Andres Broadcaster D Melin hela historien. Varför det gick snett, och varför han helt enkelt valde att starta upp detta nya bolag som kommer att går under namnet Pay Per Bag Records.  1) Hur föddes idén kring Pay Per Bag Records? Den har funnits i bakgrunden en längre tid... Men den kommer utifrån priset på skivor och gentemot vad de kostar att göra. Allt kring en skiva och vad folk vill ha, artistens kommunikation med "Nu:ett" och releasedatum. Med tanke på hur självständiga en hip-hop artist är, både när det gäller sin tallang och sättet att utrycka sig på, men även när det gäller själva produktionen, så känns det fel att man skall försöka mata in dem i en traditionell pop och rock fålla där de stöps samman i mallar som rock artister på ett stort bolag gör. Under den senaste tiden så har ju det varit viktigare med vilka du hänger med, vilken label du är på, hur många sidor din booklett är på, och hur många videos du gör, var den spelas in o.s.v. Folk har glömt bort att lyssna. Jag ville hitta tillbaka till mina rötter, och det arbetssättet som jag hade innan jag hamnade i en karusell som jag själv inte hade någon kontroll över, eller ens var något som jag stöttade. Så jag tog alla mina ideal och grundtankar och försökte se om jag kunde göra något utifrån dem, istället för att se hur jag skulle kunna få in dem i en redan given formel. Grundstenarna till detta var: Artistens frihet, konsumentens plånbok, vita pengar, skriva papper samt en glädje och ett nära samarbete. Problemen för ett bolag är att en booklet kostar massor av pengar, och även att pressa upp 500-1.000 exemplar av en skiva, och sen sitta på ett lager kostar ju. Så i slutändan stod konceptet helt klart. Artisten behåller sina rättigheter till låtarna och vi samarbetar per album, samtidigt som de får 55% av vinsten mot vanligen 10-14%. Och när vinsten på en platta, vanligen visar sig först efter 1-3000 exemplar, så kan vi komma dit på under 50 exemplar. På detta sätt så kan artisten både känna av hur det går för sin skiva "direkt", samtidigt som de känner mer personligt engagemang för den. När den då släpps, så kan de prata om sitt nya album, utan att börja varje intervju med att de redan jobbar på nästa album. 2) Var kommer namnet Pay Per Bag Records ifrån? Det kom ifrån tankebanorna kring, vad en skiva kostade och vad man betalade för. Normalt så är det ju så mycket saker som hänger med en release, och så många som vill dela på kakan. Men om man bara skall betala för det viktigaste, det man får i fodralet, vad gör man då? Det var då som jag slogs av tanken kring dom vanliga singel omslagen. För en normal CD, med en bocklett på en eller tvåblad känns ju bara tom. Man känner sig nästan snuvad på det. Så det var inget alternativ. Däremot så var just pappfodralet, sk. paperbag med ett bild omslag det ultimata. Så när man slog ihop dem, så blev det just ordleken paperbag - pay per bag.  3) Om man tittar tillbaka i tiden, så har ju vissa bolag släppt EP´s, singlar och även promo skivor. Men aldrig några album. Varför tror du ingen har fått denna idé tidigare? Bra fråga faktiskt. För mig så representerar ett album också något mycket mer än bara fler låtar. Det ger artisten möjligheten att utveckla ett koncept, och istället för att bara pressa samman hitlåtar till en EP, så kan han eller hon faktiskt även bjuda på ett spår som kanske inte bara är viktigt för artisten, utan något som ligger artisten väldigt nära. Det hela handlar väl egentligen om att folk glömt bort varför skivor och musik görs. Många är helt låsta vid skivförsäljning och musikindustrin. Då glömmer man bort själen i musiken och ordens vikt. När vi hade den första riktigt stora hip-hop vågen rent skivmässigt i Sverige var ju med Infinite Mass och Ro-Cee etc. Men den dog ut för att folk bytte ut Freestyle mot Paystyle, och såg sin chans att håva in pengar. Men det drabbade ju bara dem som byggde upp och stöttade scenen, så den dog sakta ut. Nu har vi nästan varit inne i samma sväng med Bling Bling mentaliteten. Artisten gör sina första 12 låtar släpper det på demo cd-r och säljer det för 149kr, folk fixar klubbar och tar skyhöga inträden o.s.v. Men samtidigt finns det grupper och artister som väljer att blunda och gå sin egen väg, och det är dessa som kommer att se till att ge liv till hip-hopen igen. De har själen bakom uttrycken. De är de artisterna som pratar MED varandra och inte pratar OM andra... Så för att knyta det tillbaka till din fråga, så handlar det om att folk bara fastnat i en mall, och jobbat vidare enligt dom regler som någon har satt upp. Jag vill försöka vara lika blind för murarna och hur det skall vara, som Marley Marl och resten var när de gick in i studion första gången, och teknikern förklarade för dem att mer än så här kan du inte vrida upp basen. Här måste en brygga komma, etc - och istället vred de upp basen 10 snäpp till och la samma groove över hela låten. Lite tillbaka till hip-hopen och gatans rötter, och bort från spelet inför gallerierna helt enkelt... 4) Vilka är det mer än du själv som ligger bakom detta projekt? Det är jag, min fru samt artisterna. Egentligen så skulle jag kunna släppa alla skivor på en ny etikett per artist. För det är inte etiketten som är det viktiga, utan det är artisten och vad den säger och gör. Mina fd kollegor har absolut ingenting med detta att göra. Men jag har bollat projektet med VD's för multinationella bolag, och musikbransch folk, som alla har stöttat mig i att utveckla detta.  5) Tror du att något av de större bolagen kommer att följa efter detta nya koncept? Jag har sedan i somras pratat med ett par av dem, och just möjligheten till samarbeten. Något som möjliggörs då jag inte kräver att få rättigheterna till låtarna, utan en artist/grupp kan t.ex. få göra en special release som bara är till för de rikta fansen. Eller i samband med något, just i sådana situationer där det inte är lönsamt för bolaget, men det gynnar istället artisten. På så sett så skulle vi kunna var en länk mellan artisterna och deras publik, samtidigt som det stora bolaget har deras rygg och ansvarar för att "Svens skivor" i Herljunga har deras senaste album. Ett stort bolag, är ju uppbyggt kring ett helt annat koncept, och det är ju just det som hindrar dem från att agera snabbt, och bli riktigt kostnads effektiva. Plus att när du skriver kontrakt med ett större bolag, så förväntar du ju dig vissa saker. Vare sig man vill eller inte, så ser man ju ett stortbolag som en penningpåse, och när man signar med dem så skall man få beats från de man vill, spela in där man vill o.s.v. Allt detta gör ju att en ekonomi måste gå runt o.s.v. Så det går inte att jämföra detta med ett större bolag egentligen. Det är som att jämföra lokala jourlivs och storstadens Konsum. Ett litet bolag skall inte behöva jämföras med större bolag, då de inte alls har samma möjligheter. Men självklart så finns det plats för samarbeten... 6) Du har själv använt begreppet "Nytt Skivbolag med nytt koncept", men vad är egentligen det nya konceptet med Pay Per Bag Records? Orsaken till att man startar ett skivbolag är ju att sälja och producera skivor. Precis som jag ville med Streetzone Records, så är det artisterna som kommer att komma i fokus. Min grundtanke är att göra det lättare att hitta bra saker, inte att hitta storsäljare. Jag jobbar hellre med en artist som har något att säga, ett eget uttryck, brinner för det som den gör, än någon som kan producera hit efter hit. Och med tanke på att vi kan gå runt på så låga upplagor, så kan vi sätta fokus på annat än en vinstmarginal och allt som tillhör detta... Tyvärr så har jag aldrig varit speciellt intresserad av pengar, utan mer i möjligheter. Det var ju därav som jag påbörjade samarbetet med mina fd kollegor, då de skulle ta hand om allt det ekonomiska och jag skulle få hitta möjligheter och så vidare. Inget av våra projekt skulle dock genomföras utan att jag lagt mitt "artistiska" veto och de sitt "ekonomiska". Detta bröt de dock i somras. Då fick jag verkligen upp ögonen för hur saker och ting hade skötts. Det var ju med dem som alla kontrakt hade skrivits. Även alla inbetalningar och utbetalningar hade dom gjort, eller som det visade sig - inte gjort. Själv har jag inte sett ett enda öre från The Swedish Hip-Hop Awards som jag och Emir grundade, eller Streetzone Records som jag fått vara skyltdocka för under de senaste 18 månaderna. Inte ett enda öre, men jag har däremot fått betala för att jobba med det...  7) Du pratar här om små upplagor. Kommer ni då endast att ge ut dessa skivor i en limiterad upplaga? Nej, det är ju det som är fördelen med att jobba med en "print-on-demand" princip. Man blir inte låst vid en upplaga, utan alla order tas om hand, efter att de kommer in. Det handlar inte heller om att åka in till ABA, eller Åhléns och köpa några vanliga blanka CD-R's och bränna i en vanlig CD Brännare, och slänga ner allt i ett vitt anonymt fodral. Utan vi har väldigt hög kvalitet på det hela. Är det sedan så att man märker att en release säljer riktigt bra, så kan man ju lätt ta det till nästa nivå och ta fram ett större parti direkt. Men med tanke på hur försäljningen ser ut i detalj handeln idag, så lönar det sig inte. Och det skulle kännas för jävligt om lönsamheten skulle få bestämma över det fria ordet. 8) Kommer alla era releaser ges ut som album i detta format eller kommer det även att dyka upp singlar som smakprov ifrån dom olika albumen? Om du rannsakar dig själv, hur många hip-hopare känner du som har köpt en hip-hop singel i år? Det där är sånt som är viktigt gentemot radio- och klubb DJ's så att de får ett riktmärke om vilken låt de skall köra. Samtidigt som det är bra, så blir det att många kanske missar ett bra album på grund av det. Det kryllar av massor av bra amerikanska album, som bara försvunnit, eller man bara har två singlar ifrån. Och de resterade 10 spåren har man inte ens lyssnat på. Jag vill att folk skall börja lyssna istället. Detta för oss osökt in på hela hip-hop Sverige. Om man kollar på försäljningslistan som Aftonbladet publicerar varje vecka över de mest sålda hip-hop albumen, och tittar på den med vetskapen om att det skall representera de hip-hop skivor som sålde bäst i Sverige under den gångna veckan så upptäcker man det skrämmande faktum, som den svenska skivförsäljningen står inför. På topplistan över de mest sålda albumen under sommaren fanns gamla album av Cypress Hill, NWA, Wu Tang Clan etc. Just nu är t.ex. nästan hälften av de skivorna inte ens från i år, och fyra album är över fem år gamla! Och det är dessa som utgör de bästsäljande hip-hop albumen i Sverige 2003! Flera större skivbolags svenska hip-hop releaser syns inte, och oberoende releaser som Scoob Rock och K-Real fanns självklart inte heller med. Om man tittar på Timbuktus album, som mer eller mindre toppat listan sedan i maj. Tänk dig då att detta album har varit det bäst säljande hip-hop albumet i Sverige under flera månaders tid, och han har också nått en fantastisk cross-over publik. Ändå så har hans album då under hela den här tiden, sålt lika mycket som ett Fame Factory album gör på en vecka, omkring 30 000 exemplar. Visserligen så är det en fantastisk summa för ett svenskt hip-hop album, långt över alla andra releaser, men det visar även hur dålig skivförsäljningen är. Visserligen ligger det lite på skivpriserna, men det är inte bara bolagen som är de stora bovarna. För när man säljer ett album till butiker, så får de ju köpa in det till special pris, så att de också skall få en vinst. Men skulle vi vilja vara säkra på att butikerna som tar in våra album, skulle sälja dem till 99kr, så skulle vi vara tvungna att sälja skivan till dem för mellan 40-45kr! Nu kommer vi att vägra göra det, utan se till att även butikerna drar sitt strå till stacken, så vi har ett helt annat pris till dem, men en markering om att riktpriset är 99kr direkt på skivan, och för en EP så kommer det att ligga på 49kr. 9) Många har pratat om den svacka skivförsäljningen är inne i just nu. Tror du att denna svacka kommer att vända, eller ser det helt dött ut i dina ögon? Svacka eller inte, jag tror att man får anpassa sig. Det går inte längre att räkna med att man pressar upp 1 000 eller 500 ex av en vinyl EP och får den såld på en månad. Det handlar ju om att vara lyhörd för både marknaden, och för vad som verkligen är intressant att lyssna på. Men jag tror att det kommer att vända om ett år eller så... Men skall man låta bra musik vänta på det? Eller skall man tro på att bra musik, är bra musik oavsett om man köper den nu, eller väntar ett år med att köpa den, och då köper ett gammalt album? Under detta första halvår så har de två mest spelade albumen på P3 hip-hop inte varit de senaste albumen från någon het artist, utan: Wu-Tang Clan - Enter The Wu Tang (36 Chambers) och Gang Starr - Full Clip A Decade Of Gang Starr. Så jag tror att folk skall lämna rädslan att släppa saker nu, och lägga undan rädslan för att albumet inte kall sälja. Sverige bevisar ju med allra största tydlighet att det inte är när ett album släpps, och då avgör om det spelas eller säljer bra.  10) Du har ju även varit med och startat upp Streetzone Records och Jakten Records. Vad kommer hända med dessa bolag nu? Jag valde ju att starta upp Streetzone Records för att just lyfta fram artister som de stora bolagen inte hade förmåga att se, och sen när Streetzone Records sakta utvecklades till något elitistiskt, och det plötsligare blev lika viktigt och stort huruvida folk låg på labeln, och vilka som gjorde det, kände jag att Jakten Records behövdes. För att våga gå nya vägar. Men då jag inte hade någon ekonomisk kontroll eller insyn i bolagen, så föll även detta projekt platt. När mina händer då bakbands efter att jag först hade blivit ombed att prata med artister. Men sen när det var dags för att släppa sakerna, så kom det alltid någon ursäkt till varför man skulle vänta, och mitt i denna röra, så reflekterade jag inte själv över det, utan bara godtog det, och försökte förklara det för artisten. Men när vi under våren släppte Jakten på Under-Orden 4 och 5, och min kollega inte ville skicka ut skivorna till radion förrän de hade plockat upp något spår från ett halvår gammalt album som vi släppt, så började jag sakta inse att saker inte riktigt fungerade. Namnet Streetzone är ju mitt, och det är ju något som jag har haft i snart 10 år... Men nu när jag ser tillbaka på bolagen, så känns det inte som de har varit "mina", utan jag har fått vara front figur för. Samtidigt som jag varit den som plockat in de artisterna som vi har jobbat med. Då min kollega inte hade någon koll på hip-hopen, uatan som hade en enda merit från skivindustrin med en release av ett album med Marcus & Keith från Villa Medusa, så var det ganska självklart att jag ansvarade för hip-hop biten. Men jag har inte haft ett dugg att göra med det ekonomiska. Jag har inte ens fått reda på hur många exemplar skivor sålt i. Och t.ex. från licensavtalet som Pias i Tyskland gjorde med oss och The Narcissits har jag inte ens fått ett exemplar av vinylskivorna, trots att jag t.o.m. bett om det vid flera tillfällen. Så det känns inte så mycket som "mitt"... De har fått adresser för att skicka ut skivor till medverkade på t.ex. Underjorden plattorna, men flera artister har inte fått det. De håller i avräkningarna och utbetalningarna för försäljningen av plattorna, och flera artister har inte ens fått sånt. Och jag har fått försvara sånt, och jobba på att folk skall få det. Men jag har inte haft möjlighet att ta ut ett enda öre och ge till folk. Mina händer har varit bakbundna som sagt. Men nu känns det riktigt skönt, nu när jag tar tag i och håller i allt sånt själv. Först nu känns det som om det kan bli en samklang mellan vad jag vill och hur det sköts. Alla som jag pratar med säger att det är skönt att jag "är tillbaka", och liknande saker. Bara synd att ingen lyckats få mig att se det tidigare! 11) Samlingarna som ni släppte under namnet "jakten på underjorden..." gjorde ju så att många okända artister fick chansen att göra sig hörda för första gången. Kommer det att bli en fortsättning där du följer i samma spår som dessa samlingar inom det nya bolaget? Både och... Just nu kommer jag att jobba med både kända och mindre kända artister. Människor som jag tycker har något att erbjuda. Det handlar mer om "kärlek" och "respekt", och att ge artisten möjligheten att få bre ut sig lite. Men det finns planer på samlingar också. Det enda som egentligen inte finns, är planer på att sätta upp begränsningar. Men tyvärr så blev ju de samlingarna en produkt i sig för många, och folk pratade om underorden plattorna istället för den och den artisten som var med på skivorna. Men samtidigt så fyllde ju dessa skivor sin plats och personligen så tycker jag det är riktigt kul att lyssna på de äldre plattorna, då de i mitt tycke verkligen speglar sina olika tidsperioder. 12) Man har inte kunnat undgå att höra hur det har pratats en del om dessa bolag du jobbat med tidigare. Många gånger har det varit positivt, men det har även funnits en del negativ kritik om att tex. artisterna inte får den uppskattning dom förtjänar. Har du själv märkt av denna negativa syn ifrån artisterna? Visst har jag gjort det. Och jag har delat det med dem. Men i många fall så har det t.ex. handlat om ekonomiska saker. Allt ifrån tågbiljetter till varför saker inte kommer ut, eller att de får det beatet som de vill. Och som jag sa tidigare, så har jag inte haft någon möjlighet att påverka det, mina händer har varit helt låsta. Men jag har fått gått ut och "försvara" varför något är sent, även om jag själv inte ställt mig bakom det. Sen så har inte den interna kommunikationen fungerat som den skall. När saker har vidare befordrats har ord som "vi" ersatts med ord som "jag" etc, och fått det hela att framstå som om en person har tyckt något, o.s.v. Men sen så är ju kommunikation något som går åt båda hållen, och det finns tillfällen där en artist inte tänkt på att det är trots allt ett litet bolag, utan förväntat sig en viss form av service. Men kritik och åsikter är väldigt viktigt, och jag har många gånger haft åsikter om låtarna. Fast det tonades ner ganska fort inom bolaget. Om man tittar på situationen då Organism 12 hade varit och spelat in de första låtarna till sitt debut album, och jag hörde dem, så gick jag igenom låt för låt och kom med kritik på ett par saker. Detta stoppades dock redan inom bolaget med orden "så kan du ju inte säga, han har ju jobbat så hårt"... Tyvärr så svalde jag det och lät saker rulla på. Jag tycker att Organism 12 är en av svensk hip-hop's största artister, och att vi faktiskt gjorde honom en otjänst när vi släppte det albumet. Organism 12 är en sådan artist som behöver ett bollplank för att få ut det bästa av sig själv. Detta ser man ett tydligt exempel på i alla låtar som han har gjort med andra. Men nu när det blev att vi strök honom medhårs, så blev det aldrig att han gnistrade till som bara han kan. I och med att han var vår första artist, så hade han inte heller någon att bolla med, så jag tror istället mycket på hans andra platta, nu när han fått vara i en kreativ miljö kring Timbuktu, Chords och resten av JuJu. Får han inte den mentala utmaningen och dynamiken, så kickar han inte riktigt igång, och då blir det bara till att han går vidare i samma spår. Nu står han på nästan samma omöjliga position som ADL. Båda är otroliga freestylare och har många legendariska låtar bakom sig, samtidigt som hela hip-hop Sverige jagar efter att nå deras platser på toppen. Medens Organismen och ADL själva inte har någon att jaga, utan måste förlita sig på att de får rätt sorts utmaningar för att ta sig framåt.  13) Organism 12 kommer ju att släppa sitt nästa album genom JuJu Records. Men kommer några av de artister eller grupper som du har jobbat med tidigare dyka upp med material i det nya bolaget? Absolut, vi släpper t.ex. nu Afasi & Filthy EP:n igen, med ett extra spår och videon, följt av deras album. Alla de andra artister som vi haft på bolaget som jag pratat med och som inte är signade någon annanstans har visat ett stort intresse. T.ex. så har vi nu även Caspian OneNine-86 som var med på Steadysession albumet, som i sin tur släpper ett ruggigt bra album. Skåneproducenten, El Sherrifo som ansvarade för stora delar av Sam-E album släpper ju sin EP som skulle ha kommit för något år sedan, plus att det kommer finnas med ett par sprillans nya låtar där också. Sen har vi ju Akem, som jag hjälpte med att få ut hans engelska album. Han släpper här sitt svenska album. Akem som är en av de svenska artisterna som jag har högst respekt för. Kommer ihåg när han kom in på kontoret och ville att vi skulle lyssna på hans grejer. Där andra rappare frågat om jag hade bra tryck i basen och så vidare, så bad han mig ta bort så mycket bas som möjligt, samtidigt som han gav mig texterna till sina låtar. Det är första gången en artist visat ett sånt genuint arbete bakom sina ord, och texterna som helhet, och inte bara gungat huvudet och sagt "fett va?", eller vräkt ur sig punchline efter punchline, och skrattat åt den själv. Förutom detta, så kommer jag även kommer att jobba med Ken, som jag ser som en av de riktigt stora artisterna i Sverige. Sen får folk säga vad de vill om hans person, men som artist så är han nästan i en klass för sig själv. Och det album vi med honom kommer att innehålla några äldre spår och lite från Inblicken, men med många nya låtar, som alla är otroligt grymma. Sen så är det massor av artister som visat intresse för att jobba ihop nu, när det blir mellan mig och dem. Vilket känns skönt. Då ser man ganska snabbt vilka som varit uppmärksamma och sett vem som har haft ansvar för vad, o.s.v. Men jag vill samtidigt föra det tillbaka i tiden. Jag kommer ihåg när man gick in i butiken, för att se vad som släpps, och blev så jäkla hypad när det hade kommit något nytt svenskt. De senaste åren så möts ju nästan varje släpp med "Äh, den är ju gammal ju, den skulle ju ha kommit för 18 månader sedan..." Istället för att berätta om alla julklappar i juni, så väntar man till det är dags att öppna dem, för att föra tillbaka glädjen med att upptäcka det nya på något sett. Det är ju synd nu med allt ifrån TR's album, som faktiskt skulle ha släppts via Jakten Records strax efter jul, till Organism 12's album som kommer nästa år. Folk är ju "trötta" på dem innan de kommer, och många kommer nog inte riktigt att ge dem den chansen som de förtjänar. Därför kommer vi inte lista kommande släpp, och snacka så mycket om vad som kommer. Men däremot så kommer vi att se till att saker kommer i en strid ström. 14) Vem kommer att få äran att representera nya bolaget med första releasen? Afasi & Filthy releasen bär betäckningen ppb001. Men vi kommer att öppna med flera intressanta releaser. Med vårt lilla team så har vi betydligt mer tid till vårt förfogande än ett storbolag, att jobba med en artist, gentemot press och media. Och att jobba 8 timmar om dagen, sju dagar i veckan med att pusha för ett album säger ju sig själv att det inte går. Så istället för att rulla tummarna den andra tiden, så kan man pusha för album som riktar sig till en annan del av hip-hop publiken. Varför skall det ligga och vänta på ett bolag, i väntan på bättre tider? När det lika gärna kan finnas tillgängligt för alla i en butik, och då kan ju de som inte gillar det andra albumet man släppt, direkt köpa det albumet de vill ha direkt. Att man skulle glömma bort att den släpps eller missa den i massan av allt som kommer, beror ju på om man är intresserad av den eller inte. Är man intresserad av just den artisten, så glömmer man inte bort det. Sen så släpps det ju det redan en massa tolvor och album. Vad är det för skillnad om de kommer från olika bolag, eller flera från samma? I och med att alla artister har sitt "språk" och klang, så blir det inte heller svårt att pusha dem mot andra medier. Alla artister passar inte i alla sammanhang. Artister och album är enskilda individer, och behandlas på det sättet. Det hela är lite som att göra en tidning, och bara ha med en intervju - de andra som inte är på omslaget hamnar ju i skymundan, de som inte har helsidor eller uppslag, hamnar ännu mer i skymundan, eller? Denna fråga till publiken ifrån Andreas Broadcaster D Melin får avsluta denna intervju. Och med detta så vill jag härmed önska honom all lycka i framtiden, och jag hoppas nu att vi kommer att få chansen att få se mycket av det vi har pratat om här idag ute i skivaffärerna inom kort! |
||||
 |
||||
