 |
             |
|||
 |
| |||
  
Landet vi liver i är fullt av fördomar – det är många överens om i dagens läge. Speciellt i musik branschen, och då framförallt inom den svenska hip hop-scenen pratas det som aldrig förr om detta. Några som det har pratats en hel del om den senaste tiden är några killar som en gång började sin bana som rappare i Uppsala. Under många år gjorde de musik under namnet Allied Forces Crew. Till en början var de tre medlemmar i gruppen. Idag är det bara de två tvillingbröderna Thabo och Ramo kvar, som nu går under namnet AFC. När man lyssnar på deras musik så märker man snabbt av den talang de sitter inne med. Förutom detta så menar många att dessa båda bröder är något utav två bad boys både inom både branschen och privat. Själva säger de så här om detta påståendet: – Skulle inte säga att vi är värsta gangsters som mördar folk och skit. I våra kretsar ser ingen oss som gangsters. Vi känner riktiga gangsters och jämfört med dom så är vi inte det. Uppsalapolisen har så länge vi minns alltid försökt sätta dit oss för både det ena och det andra. Vi har lite oförtjänt fått ett dåligt rykte, mycket på grund av att vi är ganska lätta för folk att känna igen. Hittills har vi hustlat i 10år (vi tjänar mer på det än på musiken), men nu förtiden försöker vi leva lugnt och satsa på musiken. Största tiden av deras karriär har gått till att skriva texter på engelska. Fast när samlingen Ordkrig dök upp för några år sedan så visade de många att de även hade talang till att skriva låtar på Svenska. Efter denna samling kom så har de hunnit med att medverka på Ison & Filles debutalbum, B-sidan till Fjärde Världens singel "För alltid" (Que sera). Nu senast kunde man även höra de tillsammans med Fjärde Världens på deras album ”Gatumusikanterna”. Under åren som gått, så har de även hunnit medverka på en rad olika mixtapes. Under alla dessa år så som nu har gått har många där ute gått och väntat på att de ska släppa eget material. För en tid sedan så kom då äntligen deras egen debut EP ”Laddish” som släpptes genom bolaget Sureshot. Deras titellåt från EP´n kom även med på en samling som tidningen Kingsize gav ut. Där bjöd de på en remix där Petter medverkade. När Petters egna album kom ut, så medverkade AFC på hans andra singel ”Repa Skivan” som snabbt klättrade på listorna samtidigt som videon spelade flitigt på tv. Hur känns det då egentligen när man har kämpat i över tio år utan att släppa något? Sen när man väl får chansen att släppa sin musik på en bit vinyl, så leder detta helt plötsligt till att man får chansen att medverka på en låt som sedan i stort sett spelas sönder på radion. Detta och mycket mer pratade jag med Smiley och Ramo i gruppen AFC då jag passade på att intervjua dem för en tid sedan. I våras så dök ni ju upp på Petters andra singel som hette ”Repa Skivan”. Denna medverkan gjorde ju att ni både hördes och syntes betydligt mer än vad ni hade gjort tidigare. Hade ni väntat er detta när ni tackade ja till erbjudandet? Smiley och Ramo: Vi visste inte om det skulle bli en singel, men vi visste ändå att låten skulle bli en hit om den fick chansen. Vi gillade beatet direkt när vi hörde det. Efter att vi lagt refrängen och verserna så visste vi båda två att det var en hit. Vad tror ni eran medverkan på en hit med Petter kommer att ha för betydelse för er egen karriär i framtiden? Smiley: Oavsett hur det går i framtiden så tror jag att många kommer att komma ihåg oss från den här låten. Låten har gjort att fler har lagt märke till oss. Tror också att folk som tidigare bara hört oss på ”Laddish” har fått högre förväntningar på oss inför framtiden. ”Laddish” var mer som en demo. Därför känns det skönt att visa folk att vi kan bättre. Ramo: Samtidigt som det blir lättare att förhandla med skivbolag så förväntar de sig även att man ska göra många hitlåtar, och inte bara den hardcore-stil som vi varit kända för tidigare. Men vi är väldigt mångsidiga. I år har vi synts i videos med Petter, 4e Världen (Upp med garden), och nu senast med Tungtvann (Norge) och LOC (Danmark) i "Plan B" som alla varit singlar med hög rotation i hela Skandinavien. Samtidigt har vi medverkat på 13-14 mixtapes i Sverige och Norge bara i år. Vi kunde inte ha fått bättre reklam inför vårt debutalbum. Det har öppnat många dörrar för oss i branschen. Petter gästade ju även er på en remix av er egen låt ”Laddish”. Då var ni ju fortfarande relativt okända får den större delen av publiken. Hur fick ni honom att få upp ögonen för just er? Smiley: Vi hade varit och mastrat Laddish Ep´n i Cosmos studion när Ramo kom med en idé. Han ville att Martin (vår partner på Sureshot) som kände Petter sen lång tid tillbaka skulle ge Petter ett exemplar och se om han ville signa en förlags deal med oss. Vi tänkte typ att han inte hade så många att jobba med just då till skillnad från typ Redline m.fl. och det var ju värt ett försök tänkte vi. Petter diggade Laddish direkt och såg vår potential. Ramo: Petter gillade Laddish-beatet som fan, så efter några månader ringde jag upp honom och frågade om han hade lust att hoppa in på en remix. När Kingsize sen bad oss om hjälp med en lineup svenska rappare till första numret av deras svenska version av tidningen ville de även ha med Laddish-remixen. Original versionen av denna låt gav ni ju själva ut på er vinyl EP som gick under samma namn som låten. Detta var ju erat första officiella släpp. Hur tycker ni den blev mottagen bland publiken där ute? Smiley: Den fick ganska bra respons av många. Vi fick mycket props av folk i branschen. Sen var det även en del som tyckte att vi hade bättre låtar på lager som borde ha varit med istället. Ni nämner tidigare att er medverkan på ”Repa Skivan” har tagit bort er från den hardcore-stil ni varit kända för tidigare. Är detta någon stämpel ni vill få bort från er för alltid, eller kommer vi att få höra er hårda stil även i framtiden? Ramo: "Tagit bort" är väl lite att ta i. Vi är fortfarande kända både i Sverige och i Norge som de hårdaste av de hårda (hehe). Albumet kommer att bli jävligt hårt jämfört med den "hip hop" som släpps idag. Med hårt menar jag inte nödvändigtvis "gangsta" utan också ett hårdare sound, lite mer som hip hop lät förr i tiden helt enkelt. Ni har ju varit över i Norge och arbetat även utanför musiken. Hur har publiken tagit emot er som rappare där borta? Smiley: Vi har blivit jävligt väl mottagna. Först och främst älskade dom oss för våra grejer på engelska innan vi började skriva på svenska. Sen har vi gästat på många mixtapes där borta. Dom ser inte oss bara som Svenska rappare utan även som en del av den norska rap-scenen. Vi har ju jobbat en del med Tungtvann, Fade & Paddywax och chillat en del med folk från det gänget. Vi har även snackat om framtida samarbeten med Equicez. Ramo: Hela scenen är mer hypad där borta, men samtidigt så är den mycket mindre. Det gör att det är mycket lättare att synas. Det har ju pratats en del om er efter att eran EP kom ut. Bland annat har det börjar ryktas om ett helt album. Vad kan ni berätta om detta projekt? Ramo: Grymma collabs, även med folk vi aldrig jobbat med förut. Dessa namn måste vi tyvärr hålla hemliga än så länge. Det får bli en överraskning. Vi kommer också att ge DJ´s mycket mer plats än vad de brukar få på skivor nu för tiden. Smiley: Det där med DJ´s är kanske det viktigaste. För mig är det en så stor del av rap. Känns som scratch har försvunnit ganska mycket i det som kallas "hip hop" i dag. Men albumet kommer inte att vara stenhårt rakt igenom. Vi vill förmedla den mångsidighet som fick oss att fastna för rap själva från början. I vilket stadige befinner ni er i arbetet med skivan just nu? Vi har kommit ganska långt, men vi har några låtar kvar att skriva. Sen är det en del detaljer som måste fixas, men det känns som att skivan börjar ta form. Den kommer att släppas genom bolaget "Meanstreet" (jag och Ramo) i samarbete med partners. Skivan kommer även att bli distribuerad genom ett större bolag. Efter att ni släppte eran EP så pratades det om att ni även hade planer på att släppa lite engelska grejer. Är dessa planer fortfarande aktuella? Smiley: Vi har lagt dom planerna lite på is. Ramo: Vi vill få klart vår svenskspråkiga platta först, så att vi kan fokusera helhjärtat på det sen. Men vi tänker börja på det lite smått under tiden. Vi har redan en del idéer. Det är viktigt för oss att få släppa på engelska eftersom det är det vi är bäst på. Vi har ju hållit på så mycket längre med det än med rap på svenska. Första gången jag och många andra hörde er på svenska var då ni medverkade på samlingen Ordkrig. Vad gjorde ni innan detta – hade ni hunnit gett ut något själva på engelska innan ni plösligt började dyka upp på svenska? Smiley: Nej, vi har aldrig haft ekonomin till att släppa något. Sen har vi inte varit tillräckligt fokuserade heller. Men vi spelade in en EP på engelska 1995 för Stockholm Records. Då spelade vi även in en video till ett av spåren som då bekostades av Z-tv. Stockholm Records bekostade EP´n eftersom vi vunnit Zoom -95 och priset i den tävlingen var just en video och en EP. Allt detta slutade med att skivbolaget "slarvade bort" originaltapen (det va på tiden innan man kunde spela in på hårddisk). Vi var jävligt besvikna efteråt och tappade helt enkelt sugen att göra musik ett tag framöver. Ni har varit i gång ganska länge nu. Hur började allt för er och hur länge har ni hållit på med musiken nu? Smiley: Det började väl med att man rappade i duschen på 80-talet. Jag kunde hundratals texter i huvudet och jag var grym på att imitera kända rappare. 1990 gjorde vi en show där vi använde oss av instrumentaler på en högstadiefest. Året efter producerade Dj Will-Rock och Abiel (känd som producent från bland annat 4e världens och Ison & Filles senaste skivor) vår första låt. Vi hade inga egna beats på den tiden så Will-Rock gav oss ett band med hans beats som vi använde när vi gjorde shower. Vi spelade in någon låt hemma hos honom och han kom och la cutz åt oss när det behövdes. Då gick vi under namnet Funksquad. Originalmedlemmarna i denna grupp var jag, Ramo och Abel som var DJ och producent. Vi tre plus Will-Rock kommer från samma område – H-stam, i Uppsala. 1993 fick vi tillgång till en studio och började producera våra egna grejer. Två år efter detta så fick vi en till medlem i gruppen. Det var Eric Barrett – en polare som anmälde oss till tävlingen Zoom-95. Ramo säger: Mellan 1996 och 1998 hade vi en paus från musiken. Abiel och Eric hoppade av musiken helt. Jag och Thabo fortsatte igen 1999. Då var Dj Large med som producent och det var han som producerade låten ”Kärleksbarn” som sedan kom med på Ordkrig samlingen. Fanns det med några andra artister eller grupper som ni tävlade mot i Zoom-95 som fortfarande är aktiva idag inom den svenska hip hop-scenen? Ramo: Den ända som jag känner till vid namn, är väl Emilia som var en av de vi slog ut i finalen. (Red anm. Detta är inte den Emilia som är syster till Professor P, utan hon som hördes överallt med låten "Big big world" för några år sedan.) Om vi nu kollar framåt i tiden, vad ligger närmast i era planer. Kommer ni att släppa kommande albumet under namnet AFC eller är det Allied Forces Crew som gäller? Ramo: Vi kommer att släppa under namnet AFC. Det är det som är mest känt nu, med det är ju ändå en förkortning av Allied Forces Crew. Smiley: Många tycker att det är konstigt att vi heter så fast vi bara är två personer, men vi var ju fyra förut. Vi hade bara kvar namnet för att folk var vana vid det. Sen hoppades vi även att Abiel skulle komma tillbaks till gruppen när han flyttade hem från Los Angeles, där han bodde i fem år. Han kom hem för ett år sedan, och har idag en av Sveriges största skivsamlingar och har utvecklats till en av landets bästa producenter. Han jobbar mycket tillsammans med Sekken Thautz och han gick tidigare under namnet A.K. då han var medlem i vår grupp. På vårat album kommer vi bara att köra på Svenska. Detta gör vi till största del för att vi själva hatar när folk blandar både engelska och svenska med varandra. Sen är det ju ingen större idé att släppa på engelska i Sverige har vi märkt. Fast vårat mål efter att albumet kommit ut är att även släppa utomlands på engelska. Ni har ju berättat att ni nu kommer att koncentrera er på det svenska språket. En fråga som jag brukar ställa till många artister som har varit med i den svenska hip hop-scenen ett tag, och som då har sett hur utvecklingen har förändrats är vad de själva tycker scenen som finns idag. Vad har ni för åsikter om den? Ramo: Kan beskrivas med ett ord: skit! Många rappares texter riktar sig bara till småbarn. Det finns inte mycket som vuxna skulle kunna ta till sig. Många rappare blir också dåliga rappare eftersom de lyssnar på dålig rapmusik. Smiley: Självklart finns det dom som är bra, men det är högst 1 %. När vi och många andra började var det svårare att komma fram. Man var verkligen tvungen att brinna för det man gjorde för att orka fortsätta. Nu när det finns Internet är det lätt att komma ut på både gott och ont. Vad det gäller produktionen så känns det som folk i allmänhet bara gör halvpoppiga grejer. Varför vet jag inte, men antagligen är det för att rap har smält i hop med pop i dagens läge. Det finns ett ord för sånt; Champagne-rap. Vi har verkligen förstått hur svårt det är att få tag på bra beats när vi nu har letat grejer till albumet. Nu ska jag inte bara sitta här och gnälla. Självklart finns det folk förutom AFC som tar det framåt. Ison & Fille är nog Sveriges jämnaste rappare på svenska och Chapee (Joshua) är nog den mest underskattade på engelska. Sen kan det även vara jävligt skönt att lyssna på mixtapes eftersom artisterna inte känner att dom måste göra nåt som folk kan vilja köpa. Man får höra lite mer sånt som artisterna själva gillar även om det ofta är snabbt ihop kastade låtar. Tror ni att till exempel den Norska publiken kommer ge er bättre respons än vad den svenska publiken kommer göra när erat album kommer ut? Ramo: Det är svårt att säga. Sverige är ett större land och hip hop är mer business här än i Norge. Fast där stöder folk hip hop mer. De ger tillbaka mer till kulturen. Man laddar inte ned lika mycket utan de köper sina skivor istället. Sverige är nice, men folk här verkar tro att man kan betala hyran med props… |
||||
 |
||||
