Hultsfredfestivalen 2003    Resumé av år 2003    Vilken grupp av Hip Hopare tillhör du?        Kommer i håg vilken chock jag fick när jag hade fått reda på i efterhand att Xzibit hade varit förband tillsammans med Outkast när Eminem, hade varit på besök i Göteborg. Frågade mig själv hur man kan sätta en kille som Xzibit som enbart förband till Eminem. Och nu hade han snällt ställt sig åt sidan som förband tillsammans med Outkast dessutom. Efter detta så har man ju haft chansen att få se både Outkast och Xzibit live på just Hultsfredfestivalen. Båda dessa namn har varit bokade till festivalen, men tyvärr så har många fått beskedet om att båda dessa namn ställt in på grund av diverse orsaker. När nu det var dags för Hultsfred 2003 så fick jag reda på att franska Sain Supa Crew skulle komma till årets festival, och då vara ersättare åt Xzibit. Dessa kanske inte slår lika högt som X to the Z, men har alltid haft ett gott öga åt den Franska Hipp Hop scenen. Då framförallt Sain Supa Crew och I am. Så att dessa ersättare lyckades faktiskt ge mig lite tröst fram tills då jag kom till festivalen. Dagen efter att jag kommit ner till Hultsfred så fick jag återigen ett tråkigt besked av en kollega. Nu hade även Sain Supa Crew ställt in. Men hade ersatts av våra egna kungar ifrån Botkyrka, The Latin Kings. Efter detta besked så orkade jag verkligen ägna tid åt att vara besviken mer, utan började istället att se fram emot att få se kungarna senare på natten. När det väl var dags för att Dogge och dom andra att inta scenen, så hade jag och en utav mina skribenter stått ett bra tag och väntat på att få komma fram till scenen. Så att nu var förväntningarna höga. Men blev faktiskt lite besviken på detta. Verkade som om dom hade tappat lusten på något sätt. Detta var en helt annan sak, än det man såg förra gången dom stod på scen inför ett massivt folkhav. Då hade dom med ett flertal gäster på scen hemifrån. Då fick även deras lärjungar inom Redline Records, Fattaru vara förband till mångas förtjusning. Detta år var det bara Dogge själv som gjorde mest väsen av sig, och jag hade önskat att dom hade kört lite mer av det nya efterlängtande materialet som många där ute nu går och väntar på. Känns som man börjar kunna deras gamla låtar lite för bra nu, efter att ha sett och hört dessa live ett antal gånger nu. En grupp som jag gärna skulle vilja se istället för Fattaru detta år är Advance Patrol. Gruppen som har gjort sig kända genom att blanda in olika språk i sina texter. Resan emot toppen inom den Svenska Scenen för dessa började med låten ”Vem vill hem” ifrån samlingen Ordkrig. En samling där många av landets främsta artister och grupper medverkade, kända som okända. Tidigare i år så var det äntligen dags för dom att släppa sitt debut, ”Utskrivna”. Med detta släpp så gjorde dom stor succé hos många. När man lyssnade å på detta första gången, så fick man en känsla av glädje och lycka, samtidigt som det var fest. Det var även dom orden som poppade upp i skallen på mig när jag stod där och studerande deras tighta samspel tillsammans på scenen, nu på årets festival. Istället för att vara förband så intog som själva rokie scenen som sista band på Torsdags kvällen. Men det fanns även en del allvarliga inslag i deras spelning. Sångaren Castelo ifrån gruppen Prominent var med och gästade på ett par spår. Den som inte har hört denna sångare på Svenska tillsammans med killarna i Advance Patrol har absolut gått miste om något. Om man nu hade oturen att missa denna spelning på årets festival, så ska man lägga märke till låten ”Jag finns här mer er nu” som man kan hitta på deras album. Ifrån samma album fick man även höra Singlar som ”Vi e dom”, som var en utav de låtar som passade perfekt som avslutning av första dagen på årets Hultsfredsfestival. Tidigare på dagen, innan kvällen ens hade börjat så var det Looptroops tur att inviga årets festival på Hawaii-scenen. Kommer så väl ihåg när jag första gången såg denna grupp Live för första gången. Alla gillade dom redan då. Förutom vissa som bodde i dom större städerna i landet, och som gjorde diverse diss låtar emot just Looptroop för att dom var underground, och klassade dom som bönder. Men nu har tiderna förändrats. Nu är det ju folk som står i kö för att arbeta tillsammans med denna grupp. Även när dom nu intar Hawaii scenen så märks det att dom har vuxit som artister genom åren som gått. Spelar nog ingen roll hur många gånger man ser detta live, med dessa låtar i bagaget. Man kan inte tröttna på dom helt enkelt. Men om jag måste välja två höjdpunkter ifrån denna spelning, så får det första bli när Promoe drog igång med sin nya singel ”A Likkle Supm Supm”. Här har vi en låt som förhoppnings vis kommer att få höra mer av i sommar. En riktigt ”sommar plåga” som dom själv kallade den. Det andra är själva avslutningen på spelningen. Kommer nog aldrig glömma dom dansare som kom in på scenen, i klädda Svenska folkdräkter dessutom. Var det något som inte blev förvånad när denna folkmassa kom skuttande ut på scenen helt plötsligt? Deras kollega Timbuktu, gick även han på scen relativt tidigt dagen efter. Timbuktu som ifrån början skulle spela på lördags kvällen hade nu fått sin spelning flyttad till denna tidpunkt, då han fick äran att få festival besökare att vakna till i en stekande eftermiddags sol. Här fick jag se honom för första gången på scen tillsammans med ett helt live band på scen. Damn hette bandet som gjorde ett mycket bra jobb tillsammans med Timbuktu, som även hade med sin numera eviga följeslagare på scen, Chords. Som vanligt så kompletterade dessa två varandra bra på scen. När jag recenserade Timbuktus nya album The Botten Is Nådd här på sidan för ett tag sen, så betonade en del på hans nya sound som han skapat på ett så bra sätt där på albumet. Detta fick han fram bra med hjälp av Damn nu på scenen. Han har fått mycket bra kritik för sitt senaste album. Med låten "Ett brev" drog han till sig mest uppmärksamhet, efter att han stoppat showen med ett eget inledande tal till Göran Persson. Men vad vore en spelning med Timbuktu utan att han river av låten "MVH". Denna låt med hjälp av människorna i Damn kändes nyskapande om något, kan jag lova. Nu så kändes showen fräsch och allt kändes som om man stod där och beundrade en helt annan man, än den man såg för några år sedan nere i Jönköping på en aningen mindre Jam än detta. Då hade han en tendens att göra sig hörd på Engelska. Kan inte säga att jag gillar honom på Engelska bättre än hans nuvarande val, Svenska. Svårt att bestämma vilket språk han gör sig bäst på, när det låter så pass bra på båda håll. Men jag tror inte att denna man vid namn Timbuktu skulle gått hem lika stort bland folket som han nu gjort med sina texter dom senaste åren, om det hade varit på Engelska. Men ett Jam nere i Jönköping slår faktiskt inte Timbuktu med hjälp av ett live band mitt i festival yran på Sveriges största festival. Dagen efter detta, på fredagen, så stötte man på det ordet Jam som jag pratade om här tidigare. Men nu var det Riksteatern Jam som presenterade uppmärksammande namn ifrån andra sidan Atlanten i form av Jean Grae, Atmosphere och Anticon som hade med sig Sole och Sage Francis. Jam som även hade bokat in några av våra Svenska artister i form av MBMA och Peshi som i sin tur hade med sig Funkbandet Bodysnatchers ifrån Göteborg. Peshi inledde det hela på Atlantis scenen, med ett framträdande som bevisade att hon är en utav våra mest lovande kvinnliga rappare i har här i landet. Här fick man bla chansen att få höra materialet som finns med på hennes Ep, som släpptes genom Streetzone Records. Jag såg henne live tidigare i år på Swedish Hipp Hop Awards i Stockholm, då hon hade med sig en utav landets bästa Dj´s bakom sig. Dj Confuze som då tillsammans med Peshi bjöd på en show som fick hela lokalen att gunga. Men måste säga att detta på årets festival var snäppet vassare. Tycker att hennes musik passar mycket bättre ihop med detta band ifrån Göteborg, som verkligen gjorde ett bra jobb bakom Peshi. Nämnde ju tidigare att jag fick en känsla av nyskapande och kreativitet på Timbuktus spelning. Efter Peshis spelning på Atlantis scen, så fick jag genast samma känsla. Detta är som sagt en tjej man bör hålla ögonen på i framtiden. Även om man nu kom till årets festival, och inte hade en susning om vad Amerikansk Hipp Hop nere i underjorden har att erbjuda, så hade man en stor chans att få en liten inblick i vad det hela har att erbjuda i dagens läge, med dessa artister. Tyvärr så fick vi beskedet under festivalens gång att Jean Grae hade ställt in sin spelning. Även detta kom som en liten besvikelse. Men vad gjorde detta, när man istället fick chansen att se Sage Francis igen. Sage som man även har fått chansen att se på tidigare versioner av Hultsfred imponerande ännu en gång detta år med sitt framträdande. Minnena dyker nu upp i huvudet då han kom in på scenen klädd i en mantel, och även peruk på huvudet. Allt inleds med att han ställer sig på scenen och håller ett tal till en publik som står still och tittar med öppna munnar. Har faktiskt så här i efterhand börjat fundera på om gått och fått dålig syn. Måste säga att han hade lyckats med sin maskering denna gång. Jag stod en bit bort ifrån scenen och väntade på att showen skulle sätta igång. Men när mannen på scenen efter en stund gick fram till skivspelarna och drog i gång första låten, så förstod man ganska snabbt att det var just honom man stått och väntat på. Efter att han dragit av sig peruken och manteln så var då showen äntligen igång. Även denna gång så blev man inte besviken en sekund. Om man nu inte alls gillar Sage Francis version av hur Hipp Hop ska låta, så måste jag här få rekommendera hans framträdande på scenen. Detta är något speciellt kan jag lova. Hans kontakt med publiken fick man se exempel flera gånger under spelningen, samt även hans distans till hur rappare framträder inom dagens Hipp Hop scen. Detta liknar inget av det man ser på ”vanliga” spelningar. Efter Sage Francis framträdande så var det då dags för Sole och Anticon att visa upp sin speciella genre av hur just dom anser att Hip Hop ska låta. Men måste faktiskt säga att jag alltid haft svårt för just detta. Anticon som ifrån början kommer ifrån Oakland, anses av många vara några av världens främsta och spännande namn inom Hipp Hopen, bjuder på musik som tar dig till en helt annan dimension. Hade aldrig sett dessa människor live tidigare, och ville verkligen ge dom en chans att ändra min uppfattning om deras musik. Men tyvärr så lyckades dom inte så bra. Tre stycken medlemmar ur skivbolaget/kollektivet stod nu på scenen bakom instrument och sladdar i högar. Tyckte att det var intressant att se vad dessa människor gjorde med hjälp av dessa saker på scenen en stund, men efter ett tag så bestämde jag mig för att passa på och ta lite lunch mitt i spelningen, så man hade tid att kolla in Sole senare. Gick tillbaka strax efter att Sole börjat sin spelning, med en förväntan av att få höra och se en spelning som kunde bevisa att min uppfattning om att hans musik skulle vara en helt annan en den jag hört på skiva hittills. Blev imponerad av hans framträdande på scenen, men tyvärr så fanns min uppfattning om Anticon/Sole och deras musik kvar även efter denna spelning… Men nu när Jam var med och arrangerade detta avsnitt på Hultsfred festivalen så var det ju inte bara Anticon som fick chansen att representera den amerikanska underjordscenen. Med på programmet fanns ju även Atmosphere ifrån Minneapolis, som med sitt album ”Good Loves Ugly” visade upp sig för omvärlden som en grupp med en självklar framtid på den amerikanska kartan. När det nu var dags för dom att gå på scenen här i Sverige så hittade man då Slug tillsammans med Blueprint och Dj Mr.Dibbs på scenen bakom skivspelarna. Dessa människor fick mig att stanna avsevärt mycket längre än vad deras amerikanska kollegor lyckades med. Här fick vi se en show som hade det mesta av det man letar efter under en spelning. Aggressivitet, publik kontakt och ett väl inarbetat framträdande. Förutom detta, så vill jag personligen se om Dj´n i fråga har koll på sina kunskaper, och vad han kan tillföra spelningen. Och vad kan man säga om Mr.Dibbs efter detta. Han lyckades helt enkelt… Kan tänka mig att det var fler än jag som faktiskt blev lite besvikna när bokstavligt talat blev bortkörda ifrån scenen av en av arrangörerna, eftersom dom själva absolut inte ville avsluta. Och här var publik kontakten jag nämnde tidigare. Efter att killarna i Atmosphere tagit sitt förnuft till fånga och lämnat scenen, så kom svenska Dj Large ut på scen, och tog över skivspelarna efter Mr.Dibbs. Nu stod Dj Large och värmde upp publiken. Efter detta så var det nu dom svenska fansens tur att få ta del av denna heldag, som hade Hip Hop som huvudämne på schemat. Nu så var det äntligen Mobbande Barn Med Automatvapens tur att rusa in på scenen. Denna grupp som numera består av endast två medlemmar, PST Q och Organism 12. Har haft tillfälle att se gruppen utan Seron en gång. Då var Leo med, men redan då kändes det tomt på något sätt. Men nu var det första gången jag såg något av denna nya version av gruppen live, sedan både Leo och Seron valt att hoppa av gruppen. Under denna spelning passade dom på att göra en del reklam av sin nya EP som skulle anlända redan måndagen efter årets festival i butikerna. Vet inte riktigt hur deras material kommer att låta på skiva, men jag vet hur det låter live nu efter det här. Visst, man fick allt höra en del gamla klassiker ifrån dom två medlemmarna, men det var bättre förr som man brukar säga. Nu pratar jag om de låtar man är van att höra och se MBMA framföra. Jag kände att jag skulle vilja ha mycket mer av deras gamla material. Då både Leo och Seron var med. Men gillade samtidigt deras helt nya material, när man fick se dom framföra låtar som ”Nu ännu Drygare”. Här fick man se vad dom åstadkommit helt på egen hand. Utan deras tidigare medlemmars inblandning i arbetet. Med andra ord så lyckades dom hypa upp förväntningarna snäppet högre inför deras nya material, och tycker att det ska blir riktigt intressant att få ta del av hur detta kommer att låta på skiva senare. På Lördagen så var det då dags för den sista dagen på årets Hultsfredfestival. Och från det att man gick upp och gjorde sig redo, så visste jag att det skulle vara fullt upp precis hela dagen. Började med att bege mig bort till Stora Dansscenen där jag hade tänkt sätta mig ner och kolla in Lars Noréns egna pjäs, som han valt att kalla ”Kyla”. Brukar faktiskt inte har ett överdrivet stort intresse för just teater. Men har samtidigt sett det alltför få gånger, för att säga om jag tycker det är bra eller dåligt. Men just denna pjäs väckte en viss nyfikenhet hos mig, då jag för en tid sedan fick reda på att rapparen Tito var med i den. Tito som även ingår i Topaz Soundsytem, som även dom fanns med i programmet under dagens program. Mer om denna pjäs, och just Topaz berättade Tito själv om i en intervju, som jag gjorde med honom för ett tag sen. Denna intervju kan ni läsa här>> När vi efter vissa förseningar äntligen kom dit, så var det mycket mer folk än väntat. Folk stod och hängde in i tältet, Allt för att få en liten glimt av pjäsen. Vi bestämde oss nu för att bege oss tillbaka till campingen och ta igen oss en stund. Solen var nu stekande het, så att vädret kunder inte bli bättre kändes det som. Men tyvärr så märkte vi ganska snart att det däremot kunde bli värre… Medans man stod och beundrade en utav dancehall musikens största stjärnor, Buju Banton så kände man hur dropparna började komma ner ifrån himlen emot oss i ett allt snabbare tempo. Nu kände man att detta inte vara någon kort period av regn. Men vad gjorde lite regn när man hade Buju Banton framför sig i detta läge? Innan Buju själv intog scenen så värmdes publiken upp en aning med hjälp av varma och sköna toner, som bara musik i klass med detta, kunde ge oss i detta läge. Tre år har gått sedan vi hörde något ifrån Buju, men lagom till denna spelning var han aktuell med nya albumet ”Friends For Live”. Vet inte riktigt hur stor denna människa är bland den svenska befolkningen. Men kan inte detta uppträdande få folket att få upp ögonen för denna man, så vet jag faktiskt inte vad man ska sig till. Många av de legender man alltid har velat se Live har man faktiskt fått chansen att se just på Hultsfredsfestivalen genom åren som gått. Har alltid haft en liten förkärlek till Reggae och dancehall, så att denna spelning kommer långt fram i tiden ligga mig varmt om hjärtat. Men det fanns en nackdel med Buju Bantons spelning i år. På schemat så såg man att den med all säkerhet skulle krocka med en tävling mellan två av Sveriges ledande Soundsytem. Nu pratar jag om den efterlängtande soundclashen på årets festival mellan de tidigare nämnda, Topaz Soundsytem ifrån Stockholm, och Axxionpack ifrån Göteborg. Domare i denna tävling skulle Governor Andy vara. Governor Andy som blivit lite av en legend bland alla reggae fans här hemma i Sverige genom åren som gått. Medan jag stod och beundrade Buju på Pampas scenen så la jag märke till att jag hade fått sällskap just Governor Andy bakom mig. Jag tänkte att eftersom inte han verkade ha alltför bråttom till denna tävling han själv skulle vara domare åt, bestämde mig att snällt så kvar och bara njuta en stund till. Inte förrän denna spelning var slut in i det sist började dagens domare att tänka på att bege sig bort till tävlingen. Så att vi följde efter dom bort till tävlingen, och märkte snart att hela tävlingen faktiskt stått och väntat på att just denna man skulle komma. Men nu var alltså tävlingen igång. Först så blev jag riktigt imponerad hur snyggt arrangörerna hade satt upp själva tävlings arenan. Men kort därefter så gick detta över i en viss besvikelse. Varför var en sådan här händelse placerad utomhus? Vem hade väntat sig att vädret skulle bli så här. Hultsfredfestivalen som man annars brukar förknippa med stekande sol och värme. Stämningen blev snabbt sämre och sämre, och man märkte att publiken bara blev mindre och mindre. Vi bestämde oss för att bege oss tillbaka till tältet och skaffa lite värme, samt torra kläder. Efter ett tag så kom vi tillbaka strax innan finalen hade börjat. Här skulle det avgöras vilka som hade allra fetast dub plates, men även vem som gick hem bäst hos publiken helt enkelt. Förutom Governor Andy, så var publiken ändå med och bestämde vem som skulle gå ur denna tävling som segrare. Axxion Pack imponerande stort här med sina dubplates. Dom hade verkligen jobbat ihop ett set som var riktigt hett. Men Topaz visade att dom var snäppet vassare även denna gång, så att till slut var det Topaz Soundsystem som gick ut ur tävlingen som segrare med Rigo Rod, Rolex och Michael Night i täten. Axxion Pack imponerande som sagt stort med sina dubplates, men om man jämför deras Mc med Rolex ifrån Topaz, så tycker jag att det var honom som drog Axxion Pack rakt ut i regnet. Topaz med Rolex i spetsen gjorde ett rent och snyggt set, precis så som man har vant sig att höra dom tidigare. Men till slut stod till och med domaren, Governor Andy och skakade på huvudet åt Axxionpacks representant, och hans försök till att vinna publikens stöd. Direkt efter att finalen i denna tävling hade avslutats så var det dags för årets mest spännande nykomlingar att inta Rookie scenen inne på festival området. Direkt ifrån Perstorp i Skåne kom då illstar äntligen in på scenen. Detta band som hittills har hunnit med att släppa två album, ”Topics” och det senaste ”El segundo”. Här har vi fått höra en salig blandning mellan Jazz, Blues, Ragga, Funk och Latin. Både dessa skivor finns recenserade här på sidan. Klicka här för att komma till dessa recensioner>> När jag suttit och lyssnat igenom båda dessa album så har jag ganska snabbt fått in samma tanke i huvudet. Att dessa människor måste vara otroligt duktiga på scenen, med denna musik som grund. Och precis som jag väntat mig så var detta en spelning som slog undan det mesta jag sett på Rookie scenen här på Hultsfred. Boogie och Driz bakom micen gjorde tillsammans med dom andra medlemmarna i bandet gjorde mycket bra ifrån sig, på denna spelning. Med ett framträdande med musik på både Svenska, Engelska och Spanska. Här visade dom ju klart och tydligt att dom inte ska spela på Rookie scenen i fortsättningen. Efter att illstar gått av scenen så var det lite tid över. Så att nu var det dags för en bit mat kändes det som. Efter detta så var det dags för en krock i programmet åter igen. Nu stod jag och valde mellan att se ett live set med Dj Krush ifrån Japan, eller att gå och avsluta årets festival med en spelning med USB Allstar. Eftersom jag sett det sistnämnda namnet ett antal gånger live tidigare, så bestämde jag mig för att ägna tid åt att kolla in vad denna Japanska Dj hade att erbjuda. När han efter en tids väntan dök upp bakom sin utrustning, så satte det i gång i ett ganska segt tempo. Men detta ökades på allt eftersom. Krush som med sina album genom bolaget Mó Wax alltid haft ett rykte om sig, som säger att han alltid bjuder på det lilla extra som behövs inom instrumental Hip Hop. Även här så bjöds det på denna form av Hip Hop det blandas in inlfuenser ifrån den elektroniska musiken, och även vissa extrema inslag ifrån jazz musiken värld Regnet ifrån tidigare hade nu upphört, men kylan av våta kläder satt fortfarande kvar i kroppen. Efter en stund av iakttagelse av hur Dj Krush arbetade, så bestämde jag och mitt sällskap att vi skulle ge killarna i USB Alltstars en chans i vilket fall. Och vilket misstag vi gjorde. Att vi inte gick dit tidigare alltså… Direkt när man kom bort till Atlantis scenen, så man bara hur musiken trängdes med glädje rus där inne. När vi väl kommit dit, så var publiken redan igång för länge sen. Tio man stod på scen i sin vanliga ordning. Det är det jag alltid har uppskattat med USB Allstars, att dom hela tiden bjuder på en show med ett band som backar upp deras sångare på ett sätt som riktigt förtrollar publiken. Tror det var tre stycken personer som kom fram och frågade mig vad det var för band som spelade, och var dom kom ifrån. Gissa om dom blev förvånande när jag sa att dom var Svenskar, och att dom även kommer ifrån Göteborg. Hoppas nu bara att killarna i USB hade med sitt nysläppta album ”I can´t believe it´s not music” till årets festival, och denna spelning. För det är ju vid sådan här tillfällen man ska kunna ge publiken den musik dom är ute efter. Bilder ifrån årets Hultsfredfestival hittar du här>>